och så känns det idag
avskavda dörrkarmar
långa morgnar i smusiga lakan
dragiga fönster
och korta vårdagar under disig himmel
och kvällarna, och kvällarna,
i väntan på varmare nätter
de långa långa kvällarna på udda stolar
udda porslin
udda vinglas
avskavda dörrkarmar
jag flydde från alla väggar utan fläckar
från färdiga matchande set
alla amerikanska låneord
och här är tavlorna utan ramar
här är de uppsatta utan hjälp av expert
och får sträcka sig över väggarna precis som de vill
långa morgnar i smustiga lakan
solen drar in genom dålig tätning
och lyser på ditt trassliga hår
jag vaknar alltid innan dig
studerar de avskavda listerna
saknar inte vitlackerade takbrädor
och så följer korta vårdagar
och himlen är disig, stolarna är udda, fönstret drar,
men tavlorna sträcker sig på väggarna
och det är nästan
som att de inte vore väggar alls
långa morgnar i smusiga lakan
dragiga fönster
och korta vårdagar under disig himmel
och kvällarna, och kvällarna,
i väntan på varmare nätter
de långa långa kvällarna på udda stolar
udda porslin
udda vinglas
avskavda dörrkarmar
jag flydde från alla väggar utan fläckar
från färdiga matchande set
alla amerikanska låneord
och här är tavlorna utan ramar
här är de uppsatta utan hjälp av expert
och får sträcka sig över väggarna precis som de vill
långa morgnar i smustiga lakan
solen drar in genom dålig tätning
och lyser på ditt trassliga hår
jag vaknar alltid innan dig
studerar de avskavda listerna
saknar inte vitlackerade takbrädor
och så följer korta vårdagar
och himlen är disig, stolarna är udda, fönstret drar,
men tavlorna sträcker sig på väggarna
och det är nästan
som att de inte vore väggar alls
så känns det idag, så känns det ibland
Skulle åkt till Paris i stället så att åtminstone någon hade kunna komma och hälsa på mig.
Att jag kommit på det NU.
Åh ensamhets ensamhets ensamhets
ensam-hets.
Låtsas för alla att jag har ett liv. Den här bloggen är det ändå ingen som läser. Försökte muntra upp och stärka och rätta till mig med en joggingrunda men ramlade framstupa bland läkarstudenterna på väg till skolan och skrapade armbågen och skämdes och tänkte att det var väl fan det är ju ingenting som funkar vad gör jag här vad gör jag här.
Men jag vet ju det innerst inne i alla fall.
Att jag kommit på det NU.
Åh ensamhets ensamhets ensamhets
ensam-hets.
Låtsas för alla att jag har ett liv. Den här bloggen är det ändå ingen som läser. Försökte muntra upp och stärka och rätta till mig med en joggingrunda men ramlade framstupa bland läkarstudenterna på väg till skolan och skrapade armbågen och skämdes och tänkte att det var väl fan det är ju ingenting som funkar vad gör jag här vad gör jag här.
Men jag vet ju det innerst inne i alla fall.
