ännu ett kryptiskt jädra inlägg
Exakt en månad sedan jag uppdaterade min blogg. Mest för att allt som skett däremellan är censurerat.
Det där lät ju jävligt dekadent och spännande.
Fast jag har censurerat inte så mycket plantorna som växer på balkongen eller flaskorna som verkar växa på köksbänken, eller klubbarna jag aldrig går till eller festerna där folk vänder skivor, faktiskt, bokstavligt talat. Jag har censurerat att stå och hacka grönsaker finito och att promenera runt bland bokaffärer och en väldig massa kamomillte.
Jaja.
Snart är det slut. Lite semester först och sen är det slut. Och jag har lärt mig kanske tre saker om vin och två saker om kött och någon enstaka om afrikansk funk och miljoners miljarders saker om livet.
Och ett språk. Som jag kanske kunde innan på sätt och vis men på vilket jag nu lärt mig säga dumbom och nysa och du går mig på nerverna och stenad och gud som jag kommer sakna dig.
Och så har jag lärt mig att tvätta för hand och laga mat på gasspis och att äta majs och att cykla på vänster sida och koka kaffe och åka buss. Och det är inte ens det viktigaste.
Det där lät ju jävligt dekadent och spännande.
Fast jag har censurerat inte så mycket plantorna som växer på balkongen eller flaskorna som verkar växa på köksbänken, eller klubbarna jag aldrig går till eller festerna där folk vänder skivor, faktiskt, bokstavligt talat. Jag har censurerat att stå och hacka grönsaker finito och att promenera runt bland bokaffärer och en väldig massa kamomillte.
Jaja.
Snart är det slut. Lite semester först och sen är det slut. Och jag har lärt mig kanske tre saker om vin och två saker om kött och någon enstaka om afrikansk funk och miljoners miljarders saker om livet.
Och ett språk. Som jag kanske kunde innan på sätt och vis men på vilket jag nu lärt mig säga dumbom och nysa och du går mig på nerverna och stenad och gud som jag kommer sakna dig.
Och så har jag lärt mig att tvätta för hand och laga mat på gasspis och att äta majs och att cykla på vänster sida och koka kaffe och åka buss. Och det är inte ens det viktigaste.
Kommentarer
Trackback
