Cogollo de col y eneldo

Står på Niceto och plötsligt är jag integrerad. Står där och pratar och skickar ett glas fernet vidare, för det är så vi gör, vi delar ett glas fernet. Står där och tänder en hemrullad cigarett, för det är så vi gör, vi rullar våra egna cigaretter. Står där, som en i gänget liksom, utan att jag ligger med någon av killarna där eller går i samma klass som någon av tjejerna, nej jag är bara med, som en i gänget liksom. Klockan är tre eller sådär och jag är inte trött, för klockan tre är inte särskilt sent, och jag sörplar i mig en fernet men jag är inte full, inte full så som de där svenska tjejerna i baren, och jag säger Gabi, kom igen, försök med henne där, för jag är inte som dem, jag är integreeeeerad. De andra skandinavierna, mina klasskompisar, är på Roxy, säger jag, och jag säger Roxy med rullande r, och får svaret tillbaka att, Roxy, qué mierda, och jag håller med fast bandet som spelar på Niceto är una mierda det också, men jag är i alla fall inte på Roxy för jag är integreeeeeerad.

Vad gör jag?

Jag vill inte åka hem.

Tänk: ljudet av regn som droppar på balkonggolv. Trafikbruset verkar mer dämpat. Det är lite mörkt fast det är dag. Åskan mullrar fast långt bort.

Ett kök med orangea bord och fyra tysta personer med varsin laptop. Vi har lite papper utspridda, några kompendium, pennor, anteckningsböcker, fast också allihop med facebook uppe som en flik i webbläsaren.

Tvärsöver har vi köpcentret. En röst ropar "Babylon!" i mitt huvud. Man ser rakt in i Levis-butiken där jag köpte mina jeans som sedan visade sig nästan helt säkert vara tillverkade av slavarbetare. Men vinterkollektionen ser snygg ut i skyltfönstret. Rösten i mitt huvud ropar "Djävulen!", och jag har inte blivit religiös men fått nya metaforer för mina frestelser.

Allt är lugnt och blött och dämpat. Bestämt och fastslaget. En sådan här torsdag finns det rätt och fel och det är ganska enkelt.

Dricker te. Lyssnar på Bon Iver. Ögonkontakt.

En låt passerar. Det blåser lite från den öppna balkongdörren. Jag tittar på taken.

Vad vill du göra idag?
Jag vet inte. (Jag svarar alltid "jag vet inte" först.) Jag är nöjd.
Det är fortfarande tidigt.

Ja, det är fortfarande tidigt. Teét är fortfarande varmt och vinden är fortfarande lite lite kall. Jag har fortfarande inte sett mig i spegeln och orden kommer ut i fel ordning och med fel ändelser. Försöker komma på hur man säger att det här känns som ett undantag, en tid i mitt liv som inte existerar egentligen, något jag får vara med på av anledningar jag inte riktigt förstår.

Tystnad. Nytt spår. Ögonkontakt.

Snart blir det höst. Men inte idag.

Känner att jag måste skryta lite. Är så sjukt skillad på spanska. Är så skillad på spanska att folk inte känner för att byta till engelska när de pratar med mig. Kan säga saker som:

"Nej, nej, du är inte smutsig, jag gillar din lukt."
"Fernet är berömt i Sverige för att smaka illa men jag ska ta med hem och ändra på det."
"Det fattas tuttar."

Sen ibland säger jag saker som "det är en stor linje utanför affären" men folk har för det mesta förståelse.