Cogollo de col y eneldo

Sitter här och ringer Malmöiter. Ringer en tant. Dumpidumpidum. Svara då, söta rara... Marianne?

NEJFAN jag ringde ju Marianne ALLDELES NYSS -panik-

-Ja det är Marianne.

-Um, jo hej, det här var Hanna på Audionomerna igen. Eh... <lögn> jag skulle bara dubbelkolla att jag gav dig rätt tid? </lögn>.

Snälla snälla upprepa nu tiden själv för jag har inte den blekaste om vilken tid jag gav dig.

-Jo jag har skrivit 11 oktober klockan tolv?

-Jamen det stämmer ju, vilken TUR, <lögn> jag blev osäker om jag sa ELVA </lögn>, men det var ju bra, tack så mycket, hej hej.

Fortfarande så gammeldags att de blir tacksamma för sex.

Tillräckligt moderna för att inte förvänta sig matlagning och städning.

Perf.

Hanna och jag diskuterar hörselskydd på krogen. Vi kommer fram till att det inte är töntstämpel om man har såna här coola hörselskydd som kostar multum och som vi har på företagsrabatt. Då tror folk bara att man är ljudtekniker (instant cool).

Bestämmer vi i alla fall. Det här kommer bli en trend tror vi. Och alla trender brukar ju spåra förr eller senare eftersom vissa männsikor inte kan ta saker lite lagom.

Därför är vår prognos för modevåren 2011 inte leopardmönster eller hattar, utan stora gula hörselkåpor utanpå en snitsig backslick. Större hörselskydd = större status.

Så. Nu är det gjort. Förtidsröstade på centralen.

Om man funderar på vad jag röstade på så kan man ju tänka sig att jag är en ung kvinnlig humaniorastudent i en storstad utan körkort.

Så nu kan jag SKITA I DET JÄVLA VALET. YES.

Egentligen är jag bara redan trött på snön som kommer och att traska runt här med kängor och såndär rund halsduk och kavaj som alla blondiner i stan.

Så jag försöker självutbilda mig i International Management och peppar Latinamerikansk historia sönder och samman och tittar på kartor och läser om CSR i praktiken och skriver dikter och lånar böcker och funderar på om Colombia är mindre farligt om man färgar håret brunt.

Livet kom igen kom igen kom igen bring it on.

Måndag morgon är detta inte alls vad jag vill läsa.

Det är ju så himla onödigt att man blir blind när man hackar lök, eftersom det är jättedumt att inte se när man hackar saker.

Jag är tillbaka i skolan igen. Yessir. Studera.nu-relaterade problem som vanligt (varför måsta jag krångla jämt) men nu är jag på Latinamerikas historia 50%, vilket jag typ läst redan och fick hoppa in med 20 minuters framförhållning men vad gör man. Det är ju Latinamerika. Och det är ju historia. Och min lärare är själva stereotypen för universitetslärare, med massa hår och skägg och gammal jeansjacka och urtvättad t-shirt och kostymbyxor.

Jag har hittills lärt mig två saker:
- llamas are useless
- Argentina ligger pretty fucking far from Mexico och att backpacka dit är verkligen aslångt plus att man måste över Colombia eller annat tveksamt hood (detta ingenting läraren sa utan mer ett ganska uppenbart faktum om man kollar på en karta, vilket jag inte riktigt gjort på ett tag)

Undervisningsspråk engelska för de två franska Erasmus-tjejernas skull. Så allt är som vanligt. Tryggt och fint.

I lördags när vi var ute började det flockas killar runt mig, Matilda och Mickan. Och det var ju ganska trevligt och smickrande sådär men också ganska underligt, med tanke på hur enträgna de var. Sen berättar Mickan att vad hon gjorde var att hon härmade alla killar som kom i närheten och dansade som dem. Och det tog de som att hon var intresserad - inte en helt självklar koppling tycker jag.

Säkert något parningsdansbeteende på reptilhjärnenivå.

Fick låna en bok av litteratur-Filip om mexikanska bohempoeter. Läser som en galning och skriver plötsligt en massa. Tänker desto mer. Borde lägga av det jädrans otyget men jag tänker och tänker och tänker.

Jädrans bohempoeter. Jädrans verkligen.

Har nu läst fyra böcker i rad (det var inte meningen ens) om att dra runt i världen och skriva och vara full. Kan man hjälp att man blir sugen?