Cogollo de col y eneldo

På väg 30 körde bilarna fort. Ibland väldigt, väldigt fort. De körde så fort att om man såg en bil komma så var det bäst att stå kvar, för de körde definitivt så fort att om man blev påkörd skulle det inte riktigt räcka med olycksfallsförsäkring.

Ändå var man tvungen att gå över väg 30 ibland för att ta sig till busshållplatsen, och då satt det stadigt kvar i bakhuvudet att man väntade tills det inte kom några bilar. Inga bilar. Annars DÖR man.

Så snälla rara, kan alla stressade 08:or bara sluta titta konstigt på mig för att jag väntar på grönt ljus?

Lämnade tillbaka byxor till Gina Tricot idag. Jag hade för korta shorts i regnet och var lite småbakis fortfarande, och det kändes väldigt mycket som en walk of shame, en vad-fan-gjorde-jag-igår. Som om Gina Tricot var väldigt charmig igår och bjöd på vin och luktade gott men så vaknar man på morgonen och kollar kontot och känner sig bara jävligt påsatt.

Konsumtionen SLÄPP MIG jag behöver inga jävla chinos.

Såg en kändis idag! Peter Siepen vid T-centralen. Nu bor jag i Stockholm på riktigt ju.

Idag sprang jag runt min sjö. (Ja, min.)

Det mig att jag nog aldig varit så hälsosamt inställd till saker och ting som nu. Förr tränade jag för att bli smal. Nu vill jag inte förändra någonting (INGENTING, det är ju helt absurt, jag trodde aldrig att det skulle hända) och är ändå ute på mornarna bara för att det är så skönt att vara ute. Jag funderar till och med på att lära mig några fågelläten, på den nivån är det.

Jag får inte en klump i magen av att tänka på framtiden längre. Jag får lite fjärilar, bara.

Jag har börjat utgå från att folk tycker om mig.

Det är som att jag har hittat någon slags kärna av vettighet som var där hela tiden.




Så eftersom jag kände att jag var tvungen att kommentera "Glory days to come" så får det bli så här. Man får ju ta tillvara när det känns bra. Sen kommer tvivel och hemlängtan och då lipar man lite men sånt är livet.




Carpe diem helt enkelt. Ungefär så här: http://enenkelregel.blogg.se/2009/august/att-bli-vuxen-ar-som-att-bli-frisk-fran-canc.html#comment

Födelsedag idag.

Tänkte fira med en flaska Aurora eller två.

Påminn mig inte om hur mycket jag fyller för då får jag ångest.

äntligen det riktiga livet,
med ekologisk mjölk och bohemchic inredning,
och vi är
lyckliga
lyckliga
lyckliga

fast vi inte hittar i staden där vi bor,
och träffar alla för första eller andra gången,
och vi är
ensamma
ensamma
ensamma

och vi ringer hem,
och känner oss nöjda med var vi är,
och vi lägger på,
och längtar hem.

det spelar ingen roll egentligen,
vi ska bli
storslagna
storslagna
storslagna

Blev just jätteglad när jag på morgonpromenad hittade en sjö som man kan springa runt. Ser ut att vara ungefär 4,5 kilometer eller så.

Har visserligen bara sprungit runt Växjösjön några gånger men ändå. Lika långt till Haninge centrum som till stan i Växjö också. Och bara lite längre till ett ännu mer ghetto ICA än ICA Dalbo. Känner mig som hemma.

H: Åh herregud, förlåt, men mina trosor sitter sjukt fel.
M: Ni tjejer ska vara glada, vi killar måste alltid hålla reda på snoppen. Han bara hoppar runt och lägger sig fel hela tiden. Och så ligger han bra men då måste man flytta honom i alla fall för att han legat där för länge.
H: Så om män har sämre koncentrationsförmåga än kvinnor så är det bara för att ni måste halvt tänka på snoppen hela tiden.
M: Exakt. Desto större snopp desto mer måste man koncentrera sig på den.
H: -försöker hålla tillbaka-
-det går inte att låta bli-
-skäms lite redan-
... så det är därför svarta människor är dummare än vita?

Har utvecklat ett system för min mat: luktar det inte illa så äter jag det och skulle jag sen bli sjuk så har jag lärt mig hur länge sån mat håller. Igår, till exempel, så åt jag linssoppa där linserna börjat få groddar. Vilket var lite läskigt i och för sig. Dels trodde jag att linserna inte borde kunna göra så efter att blivit kokade och de kändes lite övernaturliga. Dels kändes det plötsligt som att jag åt linserna levande.

Men jag står på benen idag så jag tror att det var okej.