det var väl ett jävla sätt

Ögoninflammation, va. Såhär i påskveckan. När man ska snofsa till sig med en snygg påskoutfit. Och så sitter jag och lipar och snorar och har ingen feeling alls.

spotifyreklam time and time again

"Drömmer du om att bli programledare i tv eller bli rik som ett troll? Då är du ganska ovanlig."

BULLSHIT.

Att ha ett "vanligt jobb, bilda familj och bo någonstans där man verkligen trivs" är ju inte vad vi curlingungar drömmer om. Det är vad folk med perspektiv drömmer om.

Vi vill ha mer pengar.
Vi vill jobba mindre.
Vi vill bli ihop med konstnärer och ligga med modeller.
Vi vill sitta i solnedgångar och läsa Time-artiklar om oss själva.

Jobba för banverket not so much.

våffeldag

Om jag har fattat det här rätt så är det Maria Bebådelsedag idag. Alltså är det idag hon blev gravid med Jesus.

Vi käkar alltså våfflor idag för att minnas hur Maria knullade med Gud. Vilken kvinna. En stor sylt-och-grädd-smetig high five.

på tal, hm, tuttar kanske

Män och kvinnor talar olika. Har läst en del om det och blev först tröstlös över hur det är. Ska inte ens skriva hur det är för då börjar man lägga märke till det och blir alldeles, ja, tröstlös.

Men sedan lade jag märke till en annan sak i stället. Kvinnors samtal kan bli så vackra. De är som levande ting. De som inte har något syfte utan bara växer fram. De gör liksom det av sig själva. Som alla kaffesamtal i det berömda köket som aldrig tog slut och när man till slut var tvungen att cykla hem hade man förstått en del av Gud eller kärleken eller sex eller livet.

Sådana samtal är en sådan där vardagshelig sak. Och det är lite synd om män som inte upplever dem alls lika ofta.





Provocerade jag nån man nu kan vi väl skylla på penisavund.

oh baby oh baby

Jag hypar. Google Scholar. Shit alltså.

Jag antar att jag är sist i världen med att hitta den här underbara funktionen, för det är omöjligt att alla andra också missat den. För det är. Så. Bra.

Hur många gånger har man inte suttit och tänkt "jaha, nu vill jag ju skriva här att svenskar inte är så mycket för det här med käka hundar, men då måste jag ju ha en källa på det" och så sitter man och wikipediar sig till nån skum sida som man hoppas att ingen nånsin dubbelkollar sen. Kommer ihåg när jag satt och letade ihjäl mig efter "bevis" på att det inte bara var nazisterna som inte gillade judar på 30-talet utan faktiskt en del andra också.

Nu behöver jag aldrig mer bestämma mig för att något är allmängods. Jag ska ha källor på allt. Sverige är ett avlångt land beläget i norra Europa (Karlfeldht, s. 456). Hästar är ganska ofta större än katter (Thompson, s. 98). Många kvinnor har bröst, men de flesta män har inte det (Wikstrand, s. 14).

Har en vag känsla av att någon tipsat mig om det här förut. Säkert Simon. What a fool jag var som inte lyssnade.

har inte kommit över den fyllan än alltså

Gick faktiskt in och kollade om vi fanns med på några bilder från i lördags, eftersom jag vet att någon tog kort. Men det är klart att inte jag var med. De lägger ju ut bilder på snygga, classy människor.

Kvällens hjälte var i alla fall taxichauffören. Åka kollektivt hade varit helt ohållbart, men jag klarade inte taxi så mycket bättre. Men denne man, han skällde inte. Han klagade inte. Han kastade inga hatiska blickar i backspegeln. När Micke hintade att jag behövde spy stannade han så fort han kunde på ett bra ställe. (Den bilden är fast på näthinnan för alltid; snömojset, en klacksko, spya och nederdelen av en taxidörr.) Och var han upprörd sen? Nej! Han var tacksam för att ingen hade spytt i taxin! Han bjöd på tuggummi!

...

Fast sådär kan jag ju inte säga. Hjälten för kvällen borde väl vara mannen som tog hem mig, väckte mig på toan, gjorde hamburgare åt mig, väckte mig på köksstolen, gav mig hinkar, klädde av mig, hämtade vatten och i allmänhet undvek att reta mig för att jag failade så mycket.
Och till och med påstod att han fortfarande var kär i mig dagen efter.
Ja. Jag tar tillbaka. Tack, älskling.

första mötet med Stureplan

Igår satt jag i bagaget på en bil och sjöng för full hals: forever young, I wanna be forever young. Hånglade där bak, på väg mot nattklubb, gratis dricka och fett födelsedagsfirande.




Mindre än två timmar senare spydde jag champange under VIP-bordet på Ambassadeur.

Någon gång inatt eller i morse tänkte jag säga till Micke att jag aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, men varje gång jag öppnade munnen eller rörde mig över huvud taget spydde jag igen.

Har nu upplevt bakfylla. Alltså RIKTIG bakfylla. Jag förstår nu. Jag önskar att jag var pensionär och aldrig drack annat än svartvinbärssaft.

tragedi

Jag funderade på att köpa skor idag. Jag köpte läcksäkra matlådor i stället.

det här med att gå i skolan

Crap crap crap. Min fina framförhållning, vila i frid. Här råder full panik.

Och så hör jag mig själv säga: "jag tänkte att jag kan vara sekreterare den här gången, jag skriver ihop det här och skickar till er senast lördag morgon". ÄR JAG DUM I HUVUDET?

Önskar också lite att det inte behövt stå mitt namn på de anteckningarna eftersom jag tyckte att hälften var rena feltolkningar. Men vad gör man. En disclaimer känns lite väl osolidariskt. De har säkert rätt och jag har säkert fel, tillit nu.

Crap.

istid

Om man tar en riktigt mammahurtig promenad strax efter sex på morgonen (alltså klockan sex), hör man precis hur fågelsången kommer igång. Men i år låter den lite annorlunda. Den är lite förvirrad.

Vad är det så kallt för,
kan man höra från träden. Har vi gjort fel på nåt sätt? Jag kanske flög tillbaka för tidigt i år... Men titta! Där är ju Gunnar och Majsan! De är också tillbaka!

Man kanske skulle fråga dem varför det är så mycket snö... Fast nej, vad pinsamt. Det är säkert jag som gjort nåt fel. Men kolla, Kalle och Berit är också hemma! Är det bara jag som tycker att det är alldeles för kallt?

Man kanske börjar bli gammal. Bäst jag inte säger nåt.

Kviddevitt.

Fx

Book review:

I truly regret choosing Everything is Illuminated from the list of options for this assignments. Some works grow with analysis, as the intentions and stylistic devices become of the author only become clear after a closer reading, and it is only then one can appreciate the text fully. However, this is not one of them.

Analysing Jonathan Safran Foer is about as useful as counting and naming the stars. Can we not just let them be admired, this once?



nu är jag nog bara helt störd

... men jag tycker att det är lite sexigt när Micke äger alla fiender i sitt spel.

Hanna Carlsson is

makin moniez.

Jag har ett eget skrivbord. Det är gjort av tre blå plastbackar och två papplådor med okänt innehåll. Eller vänta! Det står på vad de innehåller! "PROVSÄCK 1 D14 BRUN". Provsäck? Ja, um. Okänt innehåll.

Ovanpå provsäckslådorna står min dator och där finns en lista på pensionärer jag ska ringa. Jag känner mig fett seriös.

RSS 2.0