Cogollo de col y eneldo

Vaknade och var bakis. Hur?, undrade jag. Jag drack två öl igår.

Eller?

Fuck. Jag vet inte. Jag har tappat räkningen. Jag tappade räkningen efter TVÅ.

Jag är nu lättpåverkad bortom all kontroll.

Ska på insparksfest för engelskaeleverna ikväll. So far so good. Problemet är väl att jag ska dit själv, och att jag inte känner någon där. Funderar på att banga, men det är faktiskt meningen att jag ska vara bra på sånt här. Att prata med folk och så, alltså.

Det töntigaste med alltihop är att jag är mest fundersam över vad jag ska ha på mig. Man måste ju bli kompis med de rätta människorna så man hamnar på de rätta festerna och kan festa med de rätta kändisarna och få kompispris hos rätt langare.

Bor ju i Stockholm nu serrö.

Funderar på att kopiera kläderna på en tjej jag såg på tunnelbanan, hon var så inne att hon nästan svävade lite över snön: gigantisk pälsjacka, leggings och latexskor med kilklack. Oehört cool. Hade dock varit lite coolare om hennes kompis inte hade haft: gigantisk pälsjacka, latexleggings och skor med kilklack. Hörde dem säga att de gick fashion studies. Där ser man.

Med den här snön kommer jag väl bestämma mig för termobyxor.

Aaah!

Akut dekadens-brist!

Funderade på att a) gå och köpa cigg b) leta efter öl i huset och dricka den samt c) gå och kräkas. Men tyvärr så a) är det alltid så otillfredställande att röka att det inte är värt det b) finns det ingen öl och c) varför skulle jag kräkas, det ger ju ingenting.

Infected Mushroom och rita flummiga teckningar hjälper dock.

Vilken grej.

Idag gjorde jag något för första gången: jag sprang på T-centralen. Eller, jag har nog gjort det förr, kanske, men, äh, fuck it.

Skit med, nu kom jag på att det var igår och så dog mitt resonemang.

MEN I ALLA FALL.
Jag sprang på T-centralen. Jag skulle hinna med ett pendeltåg (de går med en kvarts mellanrum så man är räknas inte som stirrig om man springer till dem). Jag hade kängor på mig.

Klick, klick, klick, klick, lät det från klackarna.
Och så zick-zackade jag mellan människor. Tog rygg på en annan springade människa för att komma fram snabbare. Grävde i väskan efter kortet.
Klick, klick, klick, klick.

Det där klickande ljudet. Det är något väldigt stockholmskt med det.

Idag satt jag på café och drack kaffe och käkade billig macka och läste "The Study of Language". Och inte bara för att jag var utelåst. Jag satt där och kände mig beläst, liksom.

Igår ägnade jag en sisådär 20 minuter åt att ta på mina böcker, läsa titlarna och baksidorna och jämföra hur de luktade när man bläddrade. Om man tänker sig en pervers typ som sitter med sin samling trosor - ungefär så. Åh böcker. Jag tror inte man kan ha bättre kurslitteratur. "Sociolinguistics" är redan favvo.

Först ska jag bli intelligent.

Sen ska jag bli intressant.

Sen ska jag bli vacker.

Sedan följer världsherravälde.

Oh förresten, på första engelskamötet nämde de Fredrik Lindström två gånger. Så jag kunde ju inte vara nåt annat än nöjd.

Idag började engelskan. En lite tjock, glad man pratade om hur underbart engelska är. En smalare, mysig kvinna pratade mer om hur underbart engelska är. De utlovade personlig utveckling och roliga fester.

Så det låter ju fint.

En rolig grej är att den tjocke glade mannen KAN HA uttalat "issues" på Olle Larsson-sättet. Alltså inte "isch-ues" utan "iss-ues". I så fall ska jag kanske inte göra narr av det längre, denne man var ju faktiskt Ph. D. i engelska. Ska definitivt fråga honom om kärnvapen.

Hade ett fint ögonblick med en tjej som såg vettig ut. Vi delade en blick av total misstro när plötsligt halva salen kunde säga när slaget vid Hastings var. "Wtf?" sa vi med blicken. Fast vi pratade inte nånting. Hoppas jag kommer i hennes grupp.

Och det där med att välja en grupp utan amerikanska lärare, så att jag inte skulle få en konstig accent? Mja. Det lyckades. Visade sig att min litteraturlärare är från Sydafrika. Jag kommer prata jättespännande.

Vaknar halv nio efter en dröm om att pojkvän och gammalt ragg äter våfflor tillsammans. Brr.

Har lite hemlängtan redan. Fast det är hanterbart.

Love you fucking retards.

Måste hitta nya retards tror jag. Men jag tror inte det går. Hittar jag en tar jag med den hem till Växjö och lär den allt vi kan.

...

Vad kan vi egentligen som inte är barnförbjudet eller stötande?

Kan folk sluta göra dunjackor till "snyggt" eller? Det är ju inte snyggt. Dunjackor är skitfula. Men när det är kallt så har man dem ändå. För det är kallt. Inte för att de är snygga. Och det är okej.

Me be scared.

Det här ordet. "Klimatsmart". Det är inte okej, alltså.
Ställer mig verkligen bakom allt det står för.
Men.
Klimat-smart.

Det rimmar ju för fan. Så käckt att man mår dåligt.

Ser framför mig alla som använder det. Någon som tar flyget till Stockholm och så får de syn på spypåsen, som är gjord av återvunnen plast. "Gud vad klimatsmart" tänker de då. De är klimatsmarta själva också. Såna där fiffiga saker i vardagen som att panta alla Loka-flaskor. Finurligt och inte så himla jobbigt. Blir en ny Loka-flaska. Fiffigt.

Make a little money,
take a lot of shit,
feel real bad
- then get over it.

This will be a better year.

Min sista arbetsdag blev ett antiklimax av lugn. Det hann gå en och en halv timme och fortfarande hade inte fem kunder varit där. Det var så lite att göra att jag gick igenom alla godisbitar och sorterade ut de som blivit för gamla. Hittade en Pigall som gick ut -08. Jag blev inte en förvånad. Vem äter Pigall, egentligen?

Kom inte för mig att säga till någon att det var sista dagen. Jag pratade väder i stället. Höll med en dam om att karlar var värdelösa som inte kan köpa rätt kaffe ens. Höll med en man om att det var skönt med en riktig vinter. Höll med en annan man om att kylan var för jävlig.

Skulle sluta klockan 12. 11:58 suckade en kvinna över alla dessa koder som man ska minnas. Jag förklarade PUL-systemet för henne och att jag kan en fyrsiffrig kod för alla frukter och grönsaker i butiken - och sen insåg jag att om två minuter skulle alla de gå från att vara nödvändiga till att vara onödigt skräp i mitt huvud. "Potatis färsk fyra åtta tre tre" kommer jag sitta och kraxa på ålderdomshemmet. "Sharon fyra fyra två åtta".

Dags att gå vidare nu tror jag. Eller börja på Konsum Haninge.

Går till jobbet för sista gången kvart i sju på morgonen. Det är mörkt, det är kallt. Det är faktiskt överjävligt kallt, och jag har glömt att ta mössa. Vilken idiot. "Hur jävla dum får man vara innan Gud tröttnar och låter en bli överkörd av en skolbuss", muttrar jag för mig själv. Det är så vi gör på Dalbo - muttrar för oss själva.

Sjukt pepp. Livet är fint.

Först var livet fint för att jag fått lägenhet. Sen idag var livet lite ofint igen för att jag gjorde bort mig sjukt mycket på jobbet och kände mig inkompetent och hatade ICA. Men sen kom jag på att jag har min sista dag IMORGON. (Jag vet att jag är otacksam och att det är ett bra jobb egentligen. Jag vet det. Men. Fy. Fan. Vad. Skönt.)

Sen var livet extra fint för att jag i förhand saknade alla lustiga personer på ICA Dalbo. Och för att i mitt huvud tjänade jag pengar till en riktig sexig golvlampa.

Åh glad.

Och schemat är skitbra. Åh.

Och jag får typ välja mina lärare själv. Vad är det liksom?

Och sen kom det ultimata livet-är-fint:et - The Great Gatsby som kurslitteratur.

ÅH.

Lägenhet lägenhet lägenhet lägenhet lägenhet lägenhet lägenhet.

Första hand.

Lägenhet lägenhet lägenhet lägenhet lägenhet lägenhet lägenhet lägenhet.

Lägenhet!

Första hand!

Ju närmare Stockholm kommer desto mer kärlek känner jag för Växjö. Igår var det mest för tappra människor som trotsade kylan och tog en öl med mig och Päls. Särskild kärlek går ut till Dödis som tappert gick från Teleborg.

Men det är inte bara det. Att känna igen folk på krogen. Alla som man vet namnet på men inte hälsar på. Det kommer onekligen kännas konstigt att vara omgiven av en krog med totala främlingar.
Gud vilken lantis jag är som skriver så.

Känner en vag kärlek gentemot människor från Alvesta, till och med. Killar i Volvo-keps. Inte för att de är så representativa för Växjö kanske, men finns det Volvo-kepsar i Stockholm ens? Jag har väldigt svårt att tänka mig en Volvo-keps i Stockholm.
Jag kommer sakna att träffa halvbekanta på stan och tvingas ha en pinsam konversation.
Jag kommer sakna att se någon bekant på bussen och skadeglatt tänka "shit vad hon har blivit tjock".

Jag pratar inte konstigt här heller. Här pratar jag hyfsat normalt. Men om folk retar mig här ner för att jag säger "det blir trätti kronor", hur ska jag kunna kommunicera i Stockholm? Kanske med de kinesiska utbytesstudenterna?

Åh Växjö. Du är rätt fin egentligen.

Bästa andrahandaren har inte svarat sen i förrgår. Jag blir lite ledsen.

Fast jag meljar också med en person som jag är ganska säker på försöker lura mig. Antingen får jag veta hur han/hon ska ta sig ur att jag vill se lägenheten, eller så är människan ärlig och jag får en trea vid universitetet. Det vore ju rätt fett.

Orkar inte mer idag.






Jävla Max-reklamer förresten. Vem vill inte ha en såndär pepperoniburgare? Jag får seriösa munchies och då har jag ändå just ätit tre muffins med vaniljsås.

Jävligt fett att se Maskinen och Familjen på Hultsfred.
Jävligt fett att NOFX på Peace and Love.
Jävligt fett att se Shout Out Louds och [ingenting] på Arvika.
Jävligt fett att åka på Emmaboda för första gången.
Jävligt fett att se Mew och Stefan Sundström på Siesta.