Cogollo de col y eneldo

Vi började diskutera politisk korrekthet idag på lunchen. Annie säger att "Pippi och negerkungen" har blivit omdöpt till "Pippi och den mångkulturelle kungen". Jag vägrar tro att det är sant, även om jag håller med om att negerkung låter en smula illa. Vi började ta negerbollsdiskussionen också men orkade inte riktigt med den.

För att lätta upp stämningen drog jag ett skämt:

-Hur vet man att det inte var en blatte som mördade Engla?
...
-Han lämnade ju cykeln!

Tveksamma blickar. Tystnad. Ett halvt, tveksamt skratt.

Stor besvikelse.

Loggade in på blogg.se och såg ett citat från en blogg som hette Rubia. Jävla miffo, tänkte jag, vem vill ha en blogg som heter "blond" på spanska?

Sen kom jag på vad min blogg hette.

Val, jävla val hela tiden.

Fuck it,
LETSGOTOBARCELONA!

Wooh!

Valen, valen, valen.

Val.

Narval.

Narwhals, narwhals, swinning in the ocean
causing a commotion
coz they are so awesome

Sollentuna?

Låg vaken och tänkte på alla tjejer min pojkvän hånglat med. (Jag börjar förstå att det är några stycken.) Hehe. Jag började fnissa lite för mig själv.

SUCK IT, allihop.

Jag fick honom.

Jag drömmer. Alla mina mardrömmar börjar likna varandra: ingenting händer egentligen, man bara vet att något är fruktansvärt fel, som i inledningen på en skräckfilm. Inatt var det barn i alla huvudrollerna. Vaknade dödstrött.

Pappa diskuterar julklapp till lillebror och jag anar att budgeten för julklappar är väl tilltagen i år. Han säger också att han redan har bestämt vad jag ska få och att det har godkänts av utomstående rådgivare.

Kapitalisten i mig myser.
Humanisten i mig skäms över mysandet.
Esteten i mig hoppas att det är något rött.
Realisten i mig hoppas på en uppsättning tupperware eller kastruller.

För övrigt köpte jag en egen hårfön idag så nu är jag redo att flytta.

Sitter och kollar i SvD:s stockholmsguide över evenemang idag. Micke är man och gör mans-saker i garaget, typ lyfter tunga saker som luktar bensin. Jag vet inte riktigt. På ett väldigt ofeministiskt sätt utnyttjade jag ett "jag-är-kvinna"-kort och stannade inne.

Så nu är jag kulturkärring. Öppna flikar just nu: blogg, seriegalleriet Stockholm, öppen kroki, Killinggänget på Dramaten, operan Pärlfiskarna.

...

Eller stanna hemma och kolla på tv-serier i kväll också.

Fan.

För mysigt.

IB är inte bortkastat arbete. Helt ärligt. Det är värt något även utanför IB-världen.

Så här här IB hjälpt mig i livet den här veckan:
- jag kunde dra en underhållande historiaanekdot om Julius Ceasar och bli populär i klassen
- jag fick en fråga om vad "autarquía" (autarky) innebar och scorade på första tentan
- jag använde taktiken "skolka för att plugga" som jag lärde mig på IB
- jag underhöll familjen med tänkvärda citat av Esaias Tegnér
- jag kopierade halva ToK-manuset (delen FÖR intelligent design) och översatte till spanska och vips så hade jag en argumentativ text

Så se ljuset i tunneln, IB2s. Hi five, former IB2s.

Jag har överlevt min första universitetstenta. Satt där och kände, bara kände i hela kroppen, att språk var vad jag älskade mest av allt och ville ägna mitt liv åt. Åh, språk. Så vackert och viktigt och intressant. Att skriva, att läsa, att tolka och översätta. Åh, ord. Åh, kärlek.

Sedan läste jag lite i Elle och blev övertygad om att satsa på arkitekt.

Jag pallar fanimig inte tänka.

"Hur det är att ha trekant? Lite som projektarbete."

Jag hatar november så mycket att jag har kommit att tycka om det.

Mitt ansikte är en blek sörja av glasögon, finnar och snor. Jag försöker kompensera med att köpa nya vantar.

Hur jag egentligen vill ha mitt liv.

Min hjärna dör här.

Egentligen skulle jag må så bra av att
träna
bara sitta begränsad tid vid datorn
inte äta socker


Varför är det så svårt att vara kreativ på egen hand?
Om man behöver kvällkurser för att skapa något, är man verkligen kreativ på riktigt då?

Moderna männskors upfuckade attention span.
Människors operfekthet.
Hela världens problem.

Människor vill att deras horor ska bete sig som flickvänner och deras flickvänner som horor.

Människor går till prostituerade för att bara prata.
Ibland vill jag lyssna på alla jag möter. Jag kanske skulle bli hora ändå.


Den chilenska tanten blinkade till mig när hennes dotter pratade spanska med henne för hon visste att jag förstod. Sådan samhörighet. Och överväldigande kärlek. Jag rodnade och gjorde bort mig som inför en högstadieförälskelse.