Cogollo de col y eneldo

Jag ligger i soffan med filt och det är så synd om mig att jag faktiskt gick hem från skolan idag. Så det så.

Pär och Johanna kommer in.
Pär: Vad kollar du på?
Jag: ... ehm. The... Hills...
Johanna: Sa ju det! Jag hörde det! Hahahaha!
Jag: Men jag har faktiskt aldrig sett det innan och dessutom finns det inget annat och jag bara zappar runt i cirklar och... och...

Lite senare:
Johanna (från hallen): Hanna...!
Jag: Mja?
Johanna: Kollar du på Next?!
Jag: NEJ! -byter kanal-

Men det är faktiskt inte jag som känner igen det på ljudet. Så pfffff.

"Personally, I don't think socialism would have to be a bad thing, but then, why does it bring forth such dimwits as leaders?"

Jag är sjuk. Kanske mest i huvudet som vanligt.

Jag dör.

Och det är inte en överdrift. Någon gång kommer jag faktiskt dö av min egen klantighet.

Den här gången är det förra årets historiaanteckningar som är borta. Hela. Alla nassar och kommunistjävlar OCH italienare. Jag har letat igenom allt nu, och jag har ingen aning om var det kan finnas. Jag börjar bli tämligen övertygad om att det var med i högen som jag och Dante skulle bränna när vi började sommarlovet, jag kan bara inte förstå hur. Eller varför.

Jag bara dör.

Så imorgon lutar det åt en skrivstilstävling i historiaklassrummet och den som vinner får i pris lite kvalitetstid med mig bredvid kopiatorn.

Imperativ i första person. Jag tror att Maria Wine gjorde det, jag gjorde det definitivt i morse.

Jag drömde mardrömmar inatt om en exam då jag var tvungen att skriva en dikt och sedan analysera den, och jag hade bara två timmar på mig och ingen inspiration. Så när mobilen satte igång bara studsade hjärtat igång i 120 och jag studsade upp i sittande. Därefter följde detta:

- UPP UPP UPP!
- Men jag hade ändå tänkt att skolka idag...
- Nej, det här funkar inte, jag kan inte gå på var tredje svenskalektion!
- Men kääääft, jag är asbra på svenska.
- Men det VET jag ju inte för jag är ju aldrig DÄR.
- Ärjagvisstdet. Men vänta... vi fick ju läxa... vi har väl ingen svenska idag?
- Bra försök. För det skulle ju inte alls vara lägligt att tro just nu.
- Men jag tror faktiskt...
- UPP, lata jävel!
- Fine. Jag inbillar mig.

Men nej. Jag hade rätt. Eller, jag hade fel. Eller, min lata men väldigt gosiga sida hade rätt, som vanligt.

Nu har jag varit i skolan sen åtta i alla fall. Har till och med hunnit analysera Wines användning av imperativ. Det skänkte intensitet och ytterligare dramatik, skrev jag.

En dikt
kan vara skriven
till din älskade
eller till ingen alls,
för vad som särskiljer
den från något annat
är bytet av rad
mitt i
en
mening.

Vilken kan tyckas
vara en smula
onödigt och
underligt,
och egentligen inte alls
något bra om man skulle vilja
spara
plats.

Ibland vill jag
lägga mig
i en ganska skabbig soffa,
och äta ballerinakex,
och dricka coca cola,
bara för att
jag inte gör det nu.

Nu är det klart. Jag kom på att jag inte gillar cheese balls så mycket, men näsan är knäppt.

Och nu ska vi se på Happy Feet.

Och inga byxor.

All is good.

Ett litet förtydligande: jag skolkade inte idag. Skolk är en medveten handling, och jag var... medvetslös. Nästan.

Vad som hände var att jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle gå upp vid halv sju eller tjugo över sex. I mitt huvud lät det så här: 20 eller 30... 30... fast snooza lite, 20... 20 blir bra, det blir 20... 20...

Så idag vaknade jag av helvete vad ljust det är, det här är inte bra och kollade alarmet, som stod på 20:20.

Ridå.

För övrigt var jag inte bakis, med hänvisning till Per-Arne och Caritas väggbonad.

Jag skriver nog mest det här för att jag lovade Linn att blogga, och för att deklarera för mig själv att NU STÄNGER JAG NER INTERNET. Naturligtvis till förmån för att analysera mina nya fräscha guidelines.

Så Linn, om du ser det här, gå och läs någon creddig bok i stället. Alla andra också, förresten.

Om man googlar "conditions that produced a single party state" så är den fjärde träffen från en IB Paper 2.

Men i och med den ingående undervisningen vi har i ämnet så skulle det inte förvåna mig om IB visar sig vara ett condition som produce a single party state.

Nu har jag faktiskt skrivit att man vill conveya messaget att folk som använder producten är successful. Men det är fortfarande inte kul. Jag kom på att jag vet ju ingenting om reklam.

Så nu väntar jag bara på att lektionen ska sluta så att jag kan gå ner till Päls.

I love fur,
she makes me purr
(copyright (-left?) Dante, det var tider det)

Flickorna här pratar om män, men jag känner inga män, jag känner bara pojkar. Pojkar som använder för många utropstecken (åh fy) och pojkar som använder för få.
 
Joey drömde att hon hade sex med Tyler Durden. Jag är lite trött på honom just nu, men jag skulle nog fortfarande ge en njure för att ligga med honom.
... varför Tyler Durden nu skulle behöva en njure.

LAST NITE

Fan vad jag vill ha sommar och festival. Fan vad jag inte är originell.

Men det duger jättefint med en vinterfest typ hos Anna, eller vilken fest som helst där folk dricker vin och dansar till The Strokes. Varför är vi inte hos Anna och röker inomhus och dansar? VARFÖR?

När indie är så svängigt och cigg och parfym luktar så bra ihop och det är så mysigt att vara yr?

VARFÖÖÖÖÖR?
Varför varför varför?






(Jag vill inte skriva mina fucking jävla guidelines till nån fucking jävla ad)

Så jag är hemma igen.

Jag har aldrig tidigare riktigt insett hur långt norrut vi bor. Det är ju galet. Flygvärdinnorna skakade säkert bara på huvudet när de hörde hur kallt det var utomhus. Och sen tar vi tåget till en annan stad som är lika kall men mindre.

Har ni tänkt på att det finns människor som aldrig har haft en vinterjacka på sig? Har ni tänkt på vad de måste tänka om oss?

Disney World. Well, fuck me.

Jag tyckte om det. Det var fint, och välgjort, och inte alls plastigt. Det syntes inte någonstans att någon skulle valt den billigare lösningen. Slottet var stort som ett slott, Jack Sparrow såg ut exakt som Johnny Depp, paraden och musikalstyckena var perfekta. Det fanns ingenting att bli besviken på. I väntan på den underjordiska piratturen i den underjordiska floden så hade de förlagt kön till stengångar med gulaktiga lampor, och det fanns fängelsehålor att kika ner i med skelett som spelade schack. Och det såg ungefär så verkligt ut som det kan göra när skelett spelar schack - det var stilen på det hela. Full skala, inga fula baksidor.

Jag åkte berg-och-dalbana också, vilket är en bedrift när det gäller mig. I vanliga fall tycker jag att lilla Lisebergsbanan är alldeles lagom, och jag pallar inte Flum Ride - det är stilen på mig. Men Pär som åker allt på Liseberg lyckades övertyga mig om att vi faktiskt var på Disneyland - hur farligt kunde det vara? Det är ju gjort för BARN. Till saken hör att karusellen i fråga låg inomhus och inte syntes.

Så vi spatserar in och sätter oss glatt i ett rymdskepp, för vi var i Tomorrow Land, och rymdskeppet far ut i det totala mörkret. Det var själva grejen med den här banan; det var beckmörkt och man såg ingenting förutom lite stjärnor och svarta former som for förbi alldeles för nära. Några minuter senare vacklar vi ut i ljuset och Pär påstår att det var det värsta han någonsin åkt. När jag fick tillbaka blodet till min överkropp lyckades jag pressa fram ett "det var inte kul", och sen nöjde vi oss med Goofey's Barn Flight.

Vi var på bio där Kalle Ankas paj luktade, det blåste när Kalle Anka flög på Mattan, man blev blöt när Kalle Anka blev det och man duckade för Kalle Anka när han som final flög över publiken. 3D är framtiden, alltså. Det var fetast tillsammans med Pirates-turen: ett av stoppen var en brinnande stad, där kanonkulorna plaskade i vattnet.

Så uppenbarligen återstod bara att bli imponerad, köpa en sockervadd, och vara nöjd.

Gårdagens bästa insikt var denna: "But... the events are not the facts. The SOURCES are!" Mwahaha. Den kommer ihop nu, den rackarn. ToK essay, ditt öde är beseglat.

Är nu i Orlando. Har ätit den största pizzan jag någonsin sett - de hade bara storlekarna Large eller X-Large. Jag är lite överväldigad och obestämt arg över alltihop, reklamskyltarna, konstgjorda vattenfall, buteljerat destillerat vatten, de onödigt stora bilarna. Det är som att allt som gått fel i världen måste komma härifrån.

Men imorgon ska vi till Disneyworld. Kanske är det illamåendeframkallande, kanske är det jättekul. Pär tänker sparka Kalle Anka i skrevet. Vi funderar på om det är ett brott i samma straffskala som att bränna den amerikanska flaggan.

Och Päls och Richard, ffs, Facebook har en mejlfunktion. FINDS IT.

MEN!

Man kan ju inte negga in det nya året!

(och som svar på det så kör det förbi en hel karavan med brandbilar och ambulanser, tutelitut, nu kör vi en fanfar? eller?)

Man kan ju alltid se det stora svarta hålet som ett stort power vacuum. Där kan man göra vad man vill. Man kan chilla. Det är ju bra. Och när det är power vacuum kan vilka roliga figurer som helst ta över makten (se efterkrigs-Europa, män med mustascher). Jag kan ta makten. Över mitt eget liv. How awesome is that.

Och finals. Hur svårt kan det vara. Finals. Pff. Det är hälsosamt och stärkande.

Och om allt skiter sig så har jag hört att man kan supa och knarka även 2009. (jag är säker på att ni redan börjat, era rövbollar) (DAMN YOUSE!!)

Jag drömde om Jay inatt förresten. Det ni.

Så nu har ni nyår, asshats. Nu är ni allt bra fulla, va.

Men än är det några timmar kvar här, och jag tänker inte fira in det nya året. Jag tänker tjurigt och obstinat kämpa emot. Därför har jag beslutat att inte ha nån alkohol, inte ha nån fest och gå och lägga mig tidigt. (Fast vad som beror på det andra kan vi ju fundera på.)

Jag är inte ett stort fan av 2009. Plugg i stora floder, final exams och sedan ett stort svart hål. I be scared, faktiskt.

Så tills klockan faktiskt slår: I reject your reality and substitute my own.