Cogollo de col y eneldo

Eres el verano para mi, corazón.

- Varför blöder du på foten?
- Åh, jag pillade bort en ruva bara...
- Va?
- Jag pillade på en ruva.
- Du petade på en duva?
- Ja, och den attackerade...!
- ... huh?

Så ruva var tydligen också dialektalt.

Bokade tvättid vid elva men steg upp och tog den vid sju i stället så att jag kan åka tidigare. Men vad skådar då mitt norra öga? Jo, "finns ej" i priskolumnen på sj.se. Damn. Nu måste jag vänta tills 16:12 och inte veta vad jag ska göra av mig själv.

Note to self: om man inte tycker att det är så farligt att dricka 50-50-drinkar, ska man förmodligen inte ha den i alla fall. Oh Redbull, you sneaky bastard.

Tack kära Siv för lånet av cykeln. Jag är ledsen att någon stal den utanför Napoli, men jag misstänker att någon redan stulit den för dig eftersom den stod i vårt cykelförråd och adresslappen sa Teleborg. Som någon föreslog kanske du hade gett den till din brorson på Dalbo, och då var det ju lite dumt av mig att låna den igår. Men om det nu är så så var det säkert din jävla brorson som stal min cykel ur cykelförrådet förra året.

Hur som helst, Siv, så var cykeln uppskattad. Jag har sällan haft så roligt som på väg till stan. Jag kan även rekommendera dig att prova att cykla på fest. Man låter "hehehehehihihi" hela vägen.

Hur kan det vara så molnigt idag? Jag är solbränd. Jag vill visa benen. Jag vill ha mina nya fina favoritshorts som man nästan ser rumpan i.

Hur långt tid ska det ta innan vi svenskar säger NU TAR VI INTE SKITEN LÄNGRE och invaderar Spanien? Och inte bara som turister som vi redan gör, nej, med kraft, som Israel fast vi gör det ordentligt så vi slipper bråka i efterhand. Hela Spanien. Eller kanske Portugal som är en mer lagom storlek. Sen kan vi sitta där och ha välfärdssystem och fri sjukvård och riktig svensk mat och annat fint, fast med 10 grader varmare i luften.

Fram för Sverige som en offensiv stormakt. Som kompensation mutar vi EU med jättemycket skog. Jatack, nutack.

På min arm finns det nu en liten kladdig fyrkant fyrkant med en liten fyrkant i. Det betyder att jag ska gå till Nordea och kolla varför inte min dosa fungerar. Sen är det en fyrkant med en oval på och lite streck. Det betyder att jag ska köpa ansiktslotion. Sen under det är det ett paralellogram med lite streck bakom. Det betyder att jag ska gå till biblioteket.

Skolan har börjat. Sjuhundrafemtiotvå högstadiekids vill köpa läsk på lunchrasten. Så mycket attityd, så mycket påklistrat. Jag får flashbacks hela tiden, jag kan knappt titta på dem.
 
Allting enorma betydelse på den tiden.

Nu kör vi.

Jag vaknade idag efter under fyra timmars sömn, bakis och jävlig, och ville inte gå till jobbet. Man kunde tycka att jag borde ha en dålig dag.

Men nej.

Jag är uppfylld av kärlek.

Kollade på en mobilkamerafilm med Björn Gustavsson på Youtube. Filmad av Henrik Schyffert. I bakgrunden dissar Magnus Betnér Björn och Johan Glans säger "blanda inte in mig i det här".

Då ville jag inte jobba på ICA.

Förresten har jag för varje gång jag går och handlar på Coop blivit mer och mer spänd och nu på sista tiden nästan nervös. Och idag var det faktiskt en kille utanför affären som sa "är det inte hon från ICA?" till sin kompis. Sen när jag stod i kassan på Coop sa mannen bakom mig (lite retsamt, tyckte jag) "jobbar inte du på ICA?". Ehm. Jo. Och där stod jag i kassan på Coop. Men det är ju för att jag handlar på min pappas konto och yadayada. Pinsamt var det i alla fall. Har aldrig blivit igenkänd innan, nu har jag jobbat för mycket. Och varit för glad eller dum eller konstig så att folk faktiskt kommer ihåg mig.

Så nu tänker jag få pappa att skaffa konto på ICA i stället så jag slipper det här. Känner mig som en kändis. Jag vet att alla känner igen mig och har en åsikt om mig. Folk tittar två gånger innan de kommer på var de har sett mig. Nästan sneglar i korgen för att se vad jag köper. Ser ut som att de ska hälsa eller börja prata och jag tänker att jag har huvudvärk och inte orkar.

Så paranoid är jag. Kommer sluta med att någon kollar på mig och jag flippar och skriker "Det här är faktiskt min FRITID!! Jag handlar var jag vill!".

Runt tretiden stänger jag av Kvarteret Skatan och kryper nöjd i säng. Vid 05:58 ringer Jenny. Jenny är magsjuk. Jenny kan inte jobba. Jag kan kanske börja lite tidigare... typ sju timmar tidigare.

Strax efter sju står jag framför tidiningsstället på jobbet och försöker fortfarande komma på vad jag drömde. Flyttar på en Hannah Montana-tidning. Känner hat. Hannah Montanas hår ser ut som på en Barbiedocka från 60-talet. Som en peruk. Varför? Varför finns hon?

Sitter i kassan och mikrosomnar mitt i en mening. Råkar fråga en kund "vill du ha kvitto, eller nej, eller jag menar, vill du, har du 50 öre?". Glömmer PLU-koden till potatis.

Sjuttio olika kunder säger "lite trött idag?". Jag flinar glatt och spelar inombords upp scener där jag vrålar "det är ju för i helvete inte mitt fel" och krossar deras vattenmelon med deras näsben. Eller kanske tvärtom.

Tolv timmar senare slutar jag och vill fortfarande dö eller döda. Men! Då kommer Päls. Och ger mig bacon, ägg och film. Jag börjar lägga in mina kollegers hemnummer i mobilen så att jag inte gör misstaget besvara deras samtal någonsin igen.