höstsomfan

Jag kan inte prata. Eller snarare jag kan, men det låter för fult för att faktiskt göra det. Nackdelen är att jag gillar att prata, och nu skäms jag. Fördelen är att jag kunde sjukanmäla mig från jobbet utan att faktiskt må dåligt, och nu kan ligga och gosa mig i sängen hela lördagen i stället.

(... om jag hade pluggat i veckan, förstås)

Vädret är förstås rätt vidrigt, men vi borde nog bara hålla käft och uppskatta att vi har årstider över huvud taget. Och i Thailand finns det faktiskt inte knäckebröd.

Dresscode inkluderar: kofta, halsduk, strumbyxor, raggsockar, mössa.

do you think there's hope for me

Så igår gick jag runt på universitetet. Och försökte föreställa mig. Och tänkte många djupa tankar. Det är väldigt ansträngande att gå runt på universitet, men man kanske borde göra det oftare. Jag kanske borde börja omvärdera min bild av en stor bohemisk ölfestival med underbara lärare.

Så när jag insåg att man faktiskt GÖR saker även på campus, började jag ifrågasätta om jag överhuvudtaget vill plugga vidare direkt. Insåg att jag kanske inte ville det. Man kanske skulle göra något annat. Insåg att jag inte vill jobba. Fick problem. Insåg att mitt största problem kan ligga i lathet och dålig motivation till att göra något alls.

Men det är ju som Billie the Vision sjunger, I think there's hope for anyone who's willing to change. Så jag ska börja jobba mot att vara en lat idiotjävel, så fort jag kommer på hur man gör.

Jag tror att man bör vara mycket naken.

it's not so bad, it's not so bad

- ... så; gör det mig då till en dålig människa?
- JA!

Tough shit, eh?

Men för värre rövhål än jag, se Californication. Rayne Summers tv-alter ego, jag svär.

(Jag känner mig kind sorta random idag.)
(Men tv-serien är seriöst fett bra.)

fuck II

fuck art, let's dance

...


fuck dance, let's fuck


Yessir, artens fortlevnad för fan. Det gäller att ta det här på allvar.

kollaps.

Jonas Hassen Khemiri. Fem gånger Gud.

KABOOOM

Rakt in i hjärtat, rakt ut genom fyrahundratolv tårar och mascarafläckar på jackan.

Jag vill inte läsa recensionerna. Jag vill inte prata om den. Jag vill inte reducera den till några andra ord än hans egna. Så kände jag efteråt; allt jag kunde säga skulle göra den mindre än vad den är. (Det var därför jag inte sa något, och förstås för att jag skulle börjat gråta redan där om jag gjort det.)

Det är vid sådana här tillfällen som jag älskar, älskar, ÄLSKAR att inte ha så mycket smak. Att inte vara så kunnig. Att inte vara kritisk. Att sitta där och tänka han är ett geni, helt utan förbehåll, utan att störa mig på något. Och att utan att tänka på repliker som inte övertygade eller konstigt ljus eller outforskade trådar, eller vad man nu skulle kunna kritisera, bara komma hem storgråtandes och säga det. var. så. bra.

För det var så bra. För mig.

det stod en dunk i köket

Jag var på en väldigt kul fest igår.
Jag undrar dock idag om de andra på festen också hade kul.

kollektivgalenskap.

Matsalspratet handlade om lipigheten som kom med IB2. Det känns bra att det inte bara är jag som är instabil.

Jag kom på i efterhand när det var jag var blödig senast: Nordeareklamen. Ni vet, man ser ett par i motljus och de är unga, och hon har utsvängda byxor och det är 70-tal. Och sen sitter de där och är fortfarande ihop. Och har pengar ihop, och sånt romantiskt.

så jävla fiiiiiiiiint juuu
waaaaah

jag skiter i var du har köpt din tröja.

Jag får reklamkommentarer. Dåligt skrivna, sneaky och irriterande reklamkommentarer. "Härligt med brud kläder. Kolla min blogg."

Jag tycker att en generell regel är att folk som är tillräckligt gamla för att ha skägg är för gamla för att ha Blondinbella som förebild. (möjligen med undantag för han som hade en insamling till cancerfonden)

Folk får gärna blogga. Jag bloggar. Alla bloggar. Men jag vill inte se en till dagens outfit, så lämna min kommentar-funktion ifred.

Tack.

fluff laddar inför halloween:

Om någon frågade mig vad jag hade på mig just nu hade jag varit tvungen att svara brudkläder från HM.

puss.

nyss ville jag bara skrika lite högre,
ramla lite snabbare

men du har fått min mage full av tillförsikt,
som gult ljus ungefär
eller varma mashmallows ungefär
eller som en kram och sött te och tvserier under filt
eller som kärlek

som att jag vill vila huvudet mot din axel
andas ut

som att våra hjärtan ligger sked.

och du är så fin så fin så fin
och jag vet inte riktigt varför ens
men det vet min pingvin.

ge mig ditt jobb

Det är något särdeles enerverande att skriva i en och en halv timme och inte kunna publicera någonting, med risken att folk skulle tro att jag redan packar för den där djungeln.

Idag var jag på Hemmakväll.
-Har ni Taxi Driver?
-På hyr? Nähädu. (underförstått att de plockade undan den innan jag föddes)
-Har ni Reservoir Dogs?
-Nej.
-Någon annan bra film du kan rekommendera? Gärna bra manus och våldsam.
-Hooligans...?
-Sett den.
-Det var den enda jag kunde komma på.

Mannen, Guy Ritchie stod ju och väntade på mig i hyllan. Och du ska jobba i videobutik. Tsss.

tänk att vara en mammut

Apropå Heart of Darkness, Apocalypse Now, Flugornas herre, mänsklighetens förfall i allmänhet och Tokio Hotel i synnerhet; borde man inte bara flytta till en djungel och bli galen.

Så jävla chilligt.

nej;

jag är inte så fruktansvärt olycklig, men det är en massa ord som vill komma ut och just nu är de flesta av dem svordomar, och jag önskar att inte så många hade adressen till den här bloggen.

Och VADFAN is up with att adress stavas med två d på engelska och ett på svenska?!

RAGE.
That's what's up.

if they'd told me 'bout this when I was fifteen

Igår frågade någon om varför jag satt kvar och pluggade.
Jag upptäckte att svaret var "jag vill inte gå hem".
Det är ju faktiskt ganska sorgligt.

Varför måste alla citera Håkan Hellström?
Jag blir ledsen. Det kärvar och gnisslar till på hela insidan om jag bara hör några rader. Jag antar att det betyder att han är duktig. Jag försöker köra ut den mannen och alla som liknar honom ur mitt liv.

Jag har lyssnat för mycket på Tonight We're Gonna Give It 35% igen. Men det är så, my heart is anywhere but here. Och jag kanske inte ringde bara för att säga godnatt, inte egentligen, jag ringde för att säga att jag älskar dig. För jag gör verkligen det.
Och om det här är the one chance that really matters - don't let me fuck this up.

Gitarrsolo.

Over and out.

fuck

Ligga.

Ja, är det inte vad det hela går ut på.

Jävla Raskolnikov.

and what comes out of my mouth, is nothing to worry about


Det värsta med humörsvängningar är att man anar att de är just humörsvängningar.

Jag väntar på min stekpanna.

may the ToK be with you

klad_fluf

30%, 15% av tre poäng. KatchiING.

Men det bästa är definitivt inte betyget, det bästa är att jag aldrig mer behöver ta i den idiotiska fejkvetenskap som kallar sig Intelligent Design. Vi kunde inte säga det idag, men de som förespråkar ID är RELIGIÖSA FUNDAMENTALISTER OCH SÅ ÄR DE FULA OCKSÅ. Fast okej, det skulle inte varit en balanced account.
Men de är rövbollar. Really.

Sa jag att presentationen gick bra?

Jag älskar bra betyg, jag älskar bra lärare, jag älskar att aldrig mer prata om Dover Area School District, jag ska bara sitta här och lyssna på Laakso i hela mitt liv.

Fast inte imorgon, för då ska jag bada ljus med Päls. Och göra spännande expeditioner till City Gross.

RSS 2.0