Cogollo de col y eneldo

Helgens sanning:

"nej va fan skulle man vilja ta livet av sig för, livet är ju fan aaaaschill"

Man har ju för fan kläder för att hålla sig varm.

Till alla som är oroliga över att Gina Tricot ska börja massproducera deras favoritplagg, fast sämre, och sälja dem till alla alla alla:

Jag kom hem en gång och i fyllan och villan skrev jag följande citat i mitt skissblock. Det representerade någon slags utopitanke jag hade då. Jag var mäkta imponerad av min egen klokhet.

"alla subkulturer går in i "modet" så att till slut är ingen alternativ och alla bara klär sig i vad som helst, och försöker bara uttrycka sig själva, inte musiksmak eller livsstil"

Jag insåg ju sen att det faller på sig självt, eftersom man måste ha någon slags association till ett klädesplagg för att det ska uttrycka något alls. Fast det är ju ändå åt det hållet vi är på väg, mindre rätt och fel och mer individualism. Och det är ju en intressant sak att försöka uttrycka ett personlighetsdrag genom sina kläder, om man gjorde det lite friare än nu. Å andra sidan är det väl det man försöker nu med, och å tredje sidan så är ju ens musiksmak och livsstil en del av ens personlighet.

Så jag har nog bara fel.

Så jävla kallt att sätta i linser innan blodcirkulationen kommit igång. Ett helt nytt i-landsproblem bara sådär.

Man kan även testa utan linser genom att lägga is i ögonen. Kul för hela familjen.

Annars börjar jag skolan om en halvtimme men jag steg upp för tidigt. La till ordet "naturaliska" i min World Lit. Man får skäll om man inte säger det.  Robert Carlyle stirrar upp på mig från mitt skrivbord, under snedluggen. Hur kul kan det vara att spela Hitler egentligen? Om man ska hamna i ett fack kanske inte det är det allra bästa.

13:33: ligger i sängen med hörlurar i och tittar på taket. Marcy Playground.

Tänker att någon kanske gör detsamma någonstans.

Blondinbella ska köpa en mops och den ska heta Nikki Six.

Jag ville bara säga det.

För att trösta oss som inte är på semester skickar pappa ett sms och säger att det har varit mulet idag. Jahadu, pappa. Här har det i en vecka regnat på dagar och kvällar och frusit till lagom till morgoncykelturen. Spela golf och var tyst.

I'm too tired to take you to heaven (fan heller, nu får det vara nog).

I need some adjustment.

And I'm so happy as can be, 'cause you're not giving up on me.

Pappa är i Thailand. I stället för pappa finns det nu ständigt vänner, munchies och tv-serier hemma. Det borde vara helt underbart.

Men det är det inte. För jag är en sån bitterfitta. Mest är jag bitter på mig själv för att jag planerar dåligt och var tvungen att göra hela matteprojektet den här veckan, men bitterheten svämmar över ibland och ger sig på min omgivning (mest matteprojektet). Jag vill mest att alla bara ska hålla käft och ge mig heroin.

(Bieffekter av heroin innefattar dock både batterisyreskador och utegångsförbud.)

Så då är det tur att jag har den sortens vänner som a) gör muffins med glögg i, b) inte kräver att jag underhåller dem när jag är trött, c) är mjuka och mysiga att ligga på.

Speciellt c.

Nu hamnade jag just i en knivig situation. Min jacka är i skåpet. Jag är i centralhallen. Mellan mig och skåpet är en låst dörr.

Det regnar ute.

Det här kommer ju blir jättekallt.

---

Jaaaaa, vad vi älskar att Charlotte är lika seriös som sina elever och är kvar i skolan. Tack, Charlotte. Ingen blöt Fluff.

I stället för att gå till skolan idag sitter jag hemma och stirrar på ett blockljus. Valet var mer självklart för några timmar sen, när jag råkade stänga av alarmet och inte pallade sätta ett nytt. Nu sitter jag här. Och tittar på ett ljus.

Tur att jag ska jobba sen så att jag får lite intellektuell stimulans. Gurka, 4597, tomat kvist lösv, 4664.

... oooh, Elin Grindemyr i Slitzfotografbloggen.

En annan finurlig grej jag gjorde var att glömma resten av matteprojektet i skolan över helgen. Sen fick jag 2500 extrapoäng för att jag också slarvade bort mitt svenskablock, och med en biologilabb som visar jäsning vid 65° C så satte jag combon perfekt och gick vidare till nästa nivå.

Att vara klantig kan leda till många positiva saker. Man kan få nya kontakter, tvingas vara kreativ och det skapar mer spänning i tillvaron. Framför att leder det till ett aldrig sinande förråd av anekdoter, till exempel "Har ni hört den om när jag nästan missade min IOP för att jag hade ställt väckarklockan på två timmar för sent? Haha, jag klev ur duschen när lektionen började! Jag skulle sumpat hela mitt svenskabetyg om min lillebror inte skolkat den dagen och varit hemma!"

Klantighet leder också till ökad kondition på grund av intensivare cykeltempo.

Tyvärr har det också negativa konsekvenser. Jag har just avslutat en noggrann genomgång av min papperskorg på jakt efter kvittot som talar om hur mycket mina matteprojekts-ljus kostade, tacksam över att jag nästan bara kastat papper i den. Tacksam, i alla fall tills jag kom ner till fruktskiktet, där nya och spännande arter höll på att bildas.

Själva twisten låg i att kvittot inte låg i papperskorgen. Det har helt enkelt försvunnit i en puff av blå rök. De nya och spännande arterna log i mjugg.

Insikter är ju alltid så förbenat jobbiga. Särskilt när man söker efter universitet.

Här är dagens:
Jag är bara intresserad av helt oanvändbara saker som
- språkvetenskap
- färger och estetik
- varför folk tycker som folk tycker
- sex
- inredning
- kunskap i allmänhet
- mig själv
- glittriga saker

Det är ju helt otroligt att en del av mitt betyg kommer grundas på en uppsats som handlar om hur fakta liksom är som tegelstenar och man måste liksom bygga ett hus av dem för att få fram en vetenskap.

Och detta relaterat till mina egna erfarenheter som "a learner".

Jag behöver ju inte sluta gilla kläder bara för att jag inte ska köpa nya på ett tag, aight. Så ibland surfar jag på sidor som jag skäms över för att de är så fruktansvärt brudiga, men okej. En dag ska jag lära mig stå för det också.

Vad som slår mig (hårt) är dock detta:

Hur i hela helvete kan man vara snygg på vintern?
Det är ju kallt kallt kallt överallt hela tiden. Det enda jag vill ha på mig är en filt.

Vad är ni för supermänniskor som har tunna strumpbyxor och t-shirt? Håller inte er skola också ett snitt på 14 grader? Ni har ju knappast något underhudsfett heller.

Och folk i biblioteket hade ärmlösa klänningar och där satt jag i benvärmare och hackade tänder. Vad är det för fel på er? Lider ni inte? Står ni ut med att frysa?

Är det jag som inte hunnit acklimatisera mig till det svenska klimatet på de här 18 åren?

Hej då H&M och godis. Hej virknål och te. Det får bli min policy för ett tag.

Efter att ha varit inne på Kenza's blogg (det var en engångsgrej, lovar) direkt efter att ha sett Zeitgeist Addendum, och insett att det är lite äckligt att köpa så mycket kläder och att jag kunde stickat hennes halsduk, så blev jag inspirerad. Så nu ska jag köra ett tag och försöka att köpa så lite som möjligt. Förutom secondhand, för då gör det ju faktiskt gott någonstans, och lägger inte pengar i fickorna på de som har för mycket.

Vi får väl se hur länge det håller sig. Jag är ju faktiskt hemifrån under mellandagsrean.