my baby EE

Somnar till Markus Krunegård, vaknar till Mars Volta. Drömmer om mat.

Snubblade över ett oväntat Extended Essay-problem: hur kan man skriva om Förintelsen med ett formellt språk? Hur skriver man att några polismän satte eld på judars skägg på ett akademiskt sätt? Jag vet att jag knappast är blödig, men använder jag inte några känslo-adjektiv snart så blir jag nog sjuk. Det är svårt att förhålla sig civiliserad till något så ociviliserat.

Lyssnar på Metallica för att jag inte orkar byta.

Undrar hur många i min klass som pluggar just nu? Lediga dagen, officiella Extended-dagen. IOC-dagen kanske. Bror och brors flickvän springer runt utan byxor och fixar sina hår, som en avkoppling från dagens Scrubs-maraton. Man kanske skulle gått frisör ändå.

Metallica blir Mew. Jag borde äta något.

Fluff ser framtiden.

Jag fyllde 18 i tisdags. Sen hann jag med tre fyllor på fem dagar. Sen luktade hälften av mina kläder spya och andra hälften öl.

Jag gillar att vara 18. :D

Gillar också alla mina vänner väldigt mycket just nu. Alla är så snälla hela tiden. Puss på er. Allihop. Även ni som inte tror att ni är mina vänner - det är ni visst. Mwihi.
Jag kommer bli en läskig fyllletant som bara går runt och kramar folk.

Jag kan hänga på ICA Dalbo.

dieciocho

Arton. Ar-ton.
Ar-tón.
Árton.

Pappa slog in present i köket idag och jag fick inte komma in.

Jag har födelsedags-fjärilar som när man var liten. :D

Det känns som en bra ålder det här. Folk är så underbart töntiga men har ändå hunnit mogna lite. Alla skrattar ännu mer men tjurar mindre, liksom. Jag gillar 18-åringar.
Lite krumerlurigt dock att jag inte tycker att jag har förändrats de senaste 10 åren, förutom att jag är lite säkrare på saker och ting. Det känns inte som att jag har rätt att vara 18.

Jag kan nu köra bil, röka och gå på krogen.
Kom igen? Ingen som känner mig kan väl tycka att det är rimligt?
Säg inte till dörrvakten att jag skrattar åt mina egna grimaser.

happiness a la mode

Jag lyssnar nästan aldrig på metal längre,
jag lyssnar på varm och naken musik, varm-och-naken-musik,
musik för nätter som är mörkblå och inte svarta, till samma takt som andetag.

Min man, min man.

Ylva frågade spanskaklassen om någon brukar läsa poesi. Jag var nästan själv med att räcka upp handen och skämdes nästan över att verka sååå himla snobbigt finkulturell. Kan varit så att ingen förstod vad hon sa. (Kan varit så att inte JAG förstod vad hon sa. Hon kanske inte pratade om dikter alls. Hm.)
Här är anledningen till att jag viftade i alla fall. Han heter Fredrik Lindström, denne man. Han är min hjälte.

En obetydlig dag


En obetydlig dag
utan särskilda
kännetecken,
omöjlig att skilja
från andra
känns det,
blir jag stående
i tvättstugan
och vill rulla ihop
och vika in
mitt liv i ditt
som man gör med ett
par strumpor.



Den är inte bäst, men den är fin och kort. Och hans kvinnosyn äger Strindbergs ganska hårt. IB-kampanj för Freddis?

(Och ja, jag citerar för att jag inte har något vettigt att säga.)

Shalala

För övrigt är jag 17 år och kär. Eftersom jag bara kommer vara det i mindre än en vecka till kommer här hela soundtracket till mitt liv. Låten är av Svensk Pop - lyssna på den i stället för att läsa. Jag hatar när folk lägger ut hela låttexter på internet.

Jag kan bli lyckad,
Jag kan bli stjärna
Jag kan bli stenrik oljemiljardär
Jag kan bli kungen i hela världen
men aldrig mera 17 år & kär
Jag kan bli snut
Jag kan bli brandman
Jag kan bli yrkesmilitär
Jag kan bli världsmästare i Hockey
men aldrig mera 17 år & kär

Jag kan bli snygg,
Jag kan bli bra
Jag kan bli trevlig och jävligt populär
Jag kan bli han som alla tjejerna drömmer om
men aldrig mera 17 år & kär
Eller så kan jag bli trist,
Jag kan bli folkpartist och satsa allt på min karriär
Fast jag kan också bli värsta sköna snubben
men aldrig mera 17 år & kär

Wouwouwow! Jag vill va 17 år & kär!
Shalalalalala! Jag vill va 17 år & kär!
Wouwouwow! Jag vill va 17 år & kär!
Shalalalalala! Jag vill va 17 år & kär!

Jag kan bli mogen,
Jag kan bli sansad
Jag kan skaffa mig en vettig karaktär
Jag skulle kunna bli munk, eller till och med nunna,
men aldrig mera 17 år & kär
Jag kan bli 50,
Jag kan bli 100
Jag kan bli vuxen och pensionär
Jag kommer snart bli 35 & gubbsjuk
men aldrig mera 17 år & kär

Wouwouwow! Jag vill va 17 år...

Du kan väl lära mig
du kan väl hjälpa mig
du kan väl visa mig hur det är
Du kan väl värma mig
så jag kan närma mig
du kan väl stilla alla mina begär
För jag vill också vara 17 år & kär

Jag kan skaffa massa krämer,
Tugga piller
Jag kan länsa varje hälsokostaffär
Jag kan satsa på skönhetsoperationer,
jag blir ändå aldrig 17 år & kär
Fast jag super mig skitfull,
På lite folköl
Som nån kompis har köpt ut i nån affär
Å försöker hångla med allt som rör sig
blir jag ändå aldrig 17 år & kär

Peace out. Nu ska jag pussas.

if you're ever gonna grow

FuckingjävlafittIOC.
Det här kommer låta löjligt, jag vet, men jag är så jävla missnöjd.
Jag vet, fem av sju, och jag vet, det var minst det, men mitt mantra är "en sexa ÄR okej, en sexa ÄR okej". Och jag tror att det blir en femma och jag vet att det är över medel men det gör det inte OKEJ.
Och jag vet, kraven på mig själv, och jag vet, hets, och jag vet, orimligt. Och jag tror inte på några övermänniskoideal men idag var första gången jag misslyckades med något som var på riktigt. Och jag vet, det räknas inte som ett misslyckande, men i mitt huvud är det det och alla mina känslor är på riktigt ändå.
Och jag vill inte ens prata om det för det låter så löjligt. Jag vill inte vara någon arrogant jävel men det känns som att jag kommer spy när folk börjar dyka upp med bättre betyg. Och jag ville spy idag när jag blev avfärdad som löjlig.
Näst bäst är inte okej och så är det och låt oss aldrig prata om det igen.

Muu.

Jag kräks.
Mitt huvud känns som en stadskärna i Japan. Tankarna springer runt utan att samarbeta och vart man än tittar ser de likadana ut. Och som inramning sitter de stora feta reklamskyltarna och blinkar ut saker man inte vill tänka på.

Jag vaknade inatt med ett ryck och tänkte "Extended, jag måste göra den, fan, jag måste göra Extended!".
Vaknade en stund senare och tänkte "Norrastugan, jag måste ringa, jag måste fixa 18-årsfesten!".
Vaknade igen och tänkte "Sover vi för länge nu? Nej, jag måste sova mer, måste få mer sömn!".

Nu har jag bestämt mig för att jag bara är nervös över IOC på tisdag. (Annars är det dåligt dåligt dåligt.) Så fort IOC är över kommer det att kännas bättre. Ja, och födelsedagen. Så fort födelsedagsdjävulskapet är över blir det bra.
Då kan jag ju dessutom supa bort mina bekymmer. (Y)

Alternativt kan jag ju bli vansinnig nu på en gång. Det lär ju hända förr eller senare. Lägga pussel i vita rum.

ge efter för nördigheten

IOC-stuga hos Johanna i tisdags. Det var fint. Det var kanske mer glass, mackor och godis än svenska, men vi kände oss duktiga ändå. Vi hann med analyser av inte bara Edith Södergran, utan också nära och kära samt inte så kära människor som dissar IBare.

Men den viktigaste analysen kom från Linn:
O mina solbrandsfärgade toppar handlar ju om att Edith har krympt sina orangea tröjor i tvätten.

Och till er som undrar över "ändlösa dimmor" i Landet som icke är, så kan det helt enkelt tolkas som emo. Edith drunknar i ett hav av emo.

Annars har tydligen Richards "hur var det i skolan idag?" bytts ut till "har du analyserat nåt kul idag?". Och tänk, det hade jag.

Och tack Olle för att du sa att Band of Brothers inte var fel.


konstgräs

Jag har hemlängtan.

Idag när jag joggade gick jag upp genom lite träd till Kungsgatan. Det fanns liksom en liten liten skog där, inklämd bredvid Liedbergsgatan i skuggan av Norrleden. Det var sol, det var björkar, det var vitsippor. Om det inte varit för trafiken hade man säkert hört fåglar också. Hade det inte varit för gamla trisslotter, ölburkar och pillerkartor som låg överallt hade jag säkert stått där än.

see I'm stuck in a city
but I belong in a field
... fast egentligen i en skog kanske.

Fan, jag gillar Växjö, men man är ju aldrig barfota här. Och det är aldrig tyst, och aldrig mörkt. Och det är alldeles för mycket döda saker här.

Jag har hemlängtan.

denial.

Jag bloggar för mycket om att plugga. Så här kommer tre autentiska uttdrag ur verkligheten, från den senaste veckan, för att bevisa (för mig själv) att varken jag eller mitt umgänge är varken intellektuella eller fullt friska:

-Så jag tänkte ju gå på svenskan... but then there was penis.
-You can't say no to penis.
-Precis.

;

-Du gör mig lyckligare än någon annan.
-Bonka bonka! -peta på bröst-

;

-Jag tänkte just att jag hade överskottsenergi och ville göra något, typ baka. Och så var vatten jättegott, så jag tänkte att jag skulle baka mer vatten. Sen kom jag på att det inte gick, och så tänkte jag odla vatten i stället.

RSS 2.0