Cogollo de col y eneldo

Dagen innan skolfotot bestämde vi äntligen tema. IB älskar deadlines, eller vadå?

International Bachelors är skiten i alla fall. Alla söta flickor ska bli manliga män. Skitkul. Om de redan manliga männen tyckte att det var mindre kul, så var det i alla fall ingen som orkade engagera sig tillräckligt för att säga något.

Jag är en manlig man från Jamaica. Jag har varit och lånat mitt rastahår hos Leo, men jag har ännu inte grejat outfit. Jag tänker sandaler och pösbyxor. Jag tänker kortärmad skjorta med majablad (fast det har jag ingen). Jag tänker raida mina husdjurs garderober. Alltså mina pojkars. Alltså mina roomies. Alltså min far och min bror.

Let's enter rastafarimode.

(för inspiration: galne guiden på Youtube; excuse me while I light my spliff, heee heee heeeee)

Jag saknar dig.

Skolan har börjat igen och jag vill ha alla mina höstkläder.Vi dricker kaffe hos Johanna igen och Olle blir uppeldad över historan igen och jag sitter och bläddrar fram och tillbaks i min kalender igen. Och igen och igen och igen.

Det är fjärde hösten i rad, jag sitter hemma framför datorn och virkar halsdukar och längtar norrut. Igen.
Blir jag inte klar snart? Hur många halsdukar kan det bli?

Som vanligt så är det jag som bakar paj och lillebror som springer och köper vaniljsås.
Som vanligt blir det film på hans rum i stället för läxor. Som vanligt blir jag alltid glad igen.

Så börjar det igen.

Löven doftar så när de gråter.

Åh, mörkret vet,
vad är silverklockor
mot domedagsbasuner?

Och någonstans sitter någon
med andedräkten mot rutan,
och blir frånvarande tröstad
på avstånd,

och hon klär mycket bra i svart.

Malmöfestivalen imponerar inte. Inte i år heller.

Förra året var jag frusen och ledsen och ville hem. I år är jag inte så frusen och inte ledsen men vill hem en smula i alla fall. Kost och logi är bättre - Annas brors lägenhet är underbar och de lagar. mat. åt. oss. God mat. Herregud.

Det kändes upplagt för seriöst festande i dagarna fem, en partymössa och en flaska gin och två söta flickor. Men efter en veckas ganska seriöst festande på Kreta var partypeppen inte lika hög och magen ungefär lika fräsh som Steve-O on a bad day. Turistmagen som attackerade så fort jag anlänt till mitt hemland gör nu att jag inte törs äta mat ur stånden på stan och att dricka alkohol känns fullkomligt omöjligt.

Om man inte dricker alkohol eller äter mat ur stånden (oh förlorade minimunkar) sjunker underhållningsvärdet på Malmöfestivalen avsevärt. Om man dessutom inte raggar börjar det bli riktigt illa. Och om man redan varit på tre festivaler och därför redan har sett alla band man vill se, börjar man snart förlora vett och förstånd. Jag, till exempel, längtar efter att a) diska Annas brors disk b) städa mitt rum c) skriva historiauppsatser.

Jag tror att det börjar bli dags att åka hem och avsluta det här sommarlovet.

Ni vet när man ritar en bild i ett block och så en nästan likadan på nästa sida och nästa, så att när man bläddrar snabbt ser det ut som om figuren rör sig?

När jag förde över bilderna från resan flimrade de förbi på skärmen och det såg ut som att vi dansade. Bra helhetsintryck av resan, om du frågar mig.

MWIHIHIHIIIII
WEEEE
heehehehöhö
mwaaaaaaaaaaaaaaaaaaah
hkdashgkkaajkaj
akajsglkkajkdj



Eeeeeh Kreta fett awsome

inga hjärnceller kvar.

Jag åker till Kreta om några timmar och jag har inte börjat packa.

Fast jag satt på vardagsrumsgolvet och spenderade kvalitetstid med en skiva Desperate Housewifes i knät, det måste ju göras det med.
    Jag började lipa innan Richard hann lämna trapphuset. Jag kommer sakna honom så mycket så det var lika bra att börja.

Men; jag åker till Kreta om några timmar. Och även om jag inte har börjat packa har jag köpt och fått och lånat och byggt ihop tillräckligt mycket partymaterial för att det här ska kunna bli helt awesome. Får jag ner allt i väskan kommer allt att ordna sig.

Puss.

Jag börjar jobba om 18 minuter och jag är osminkad och omotiverad och vad värre är, fortfarande inte helt nykter.

Det är fan inte lätt att vara tonåring.