dålig.
Jag är inte sur, jag är bara dålig:
Men det är lite mysigt och intimt när man bara är några stycken i klassrummet.
Rafael var inte glad idag, konstigt värre. Fast det var nog lika bra, så att vi vet att han inte brukar låtsas vara glad fast han är lessen emo på insidan. Jag var glad idag, för min Päls bakade tårta och saker till mig och så var det minikalas med esteter. Tårtan var inte lika uppskattad som tanken på att hon gjort den till mig. Adde var också där, det är bra, för han var mestadels glad och det ska han vara mer.
Det är för jävligt att folk mår dåligt och att det dessutom händer dåliga saker med dem som mår dåligt.
Massa "dåligt" i det här inlägget.
- för att jag inte skrivit i min blogg.
- för att jag kräktes idag.
- för att jag inte bryr mig så mycket om folk som mår dåligt som jag borde.
- för att jag inte bryr mig så mycket om dåliga saker i allmänhet.
- för att jag är beräknande och egoistisk.
- för att jag älskar mig själv hur mycket som helst.
- för att jag inte slösar tid på att skriva i en blogg som ingen har länken till.
- för dagens föda.
- för att jag är min egen.
- för att jag älskar livet.
- för att jag älskar mig själv hur mycket som helst.
Men det är lite mysigt och intimt när man bara är några stycken i klassrummet.
Rafael var inte glad idag, konstigt värre. Fast det var nog lika bra, så att vi vet att han inte brukar låtsas vara glad fast han är lessen emo på insidan. Jag var glad idag, för min Päls bakade tårta och saker till mig och så var det minikalas med esteter. Tårtan var inte lika uppskattad som tanken på att hon gjort den till mig. Adde var också där, det är bra, för han var mestadels glad och det ska han vara mer.
Det är för jävligt att folk mår dåligt och att det dessutom händer dåliga saker med dem som mår dåligt.
Massa "dåligt" i det här inlägget.
and the sun's always rising in the sky, somewhere
Jag tror aldrig att jag kommer bli en bra bloggare. Men eftersom ingen vet att jag har en blogg har jag ju fett med tid att få ordning på mig och börja skriva mer och mer.
Det funkade ju med dagboken - nu skriver jag varje varje varje dag. Nästan jämt. Och dessutom skriver jag rätt duktigt om intressanta saker, typ vad Rafael sa efter maten och vad jag tycker om nya baslåten.
OM NÅGRA TIMMAR SKA JAG STÅ PÅ SCEN OCH SPELA!!
Liksom, jag! Aaaah! Jag har övat på låten EN (1) gång med bandet, och då fattades två människor.
För att halvcitera Against Me!: May Kurt Cobain turn in his grave, and Les Paul kiss my dirty, calloused fingers...
Ahh, nu måste jag lyssna på Against Me!... jag älskar dem jättemycket, verkligen, och det är skönt. De är typ det enda bandet som jag älskar bara alldeles av mig själv, och jag brukar tänka att det bara är jag som riktigt ser det underbara med dem. Folk brukar ha svårt för dem, för han sjunger rätt knasigt (jag VILL inte säga dåligt), och de kan få ryck och spela röven av sig ibland, och även om texterna är helt underbara är det inte alltid man hör det... men jag ibland blir jag nästan gråtfärdig. Jag tror jag har fattat vad bror Bosson snackar om när han ser extatisk ut och säger "känsla!".
Tror att det är bra igen, efter igår känns allt som det var för ett tag sen. Man tycker kanske att det borde gått framåt, och det gjorde det, men efter det där krabbet så blev det typ en avgrund mellan. Jag kommer ju inte ihåg alls. Som om det var i början av PDP igen, liksom. Nu är allt tillbaka på den-här-våren-nivå i alla fall. Innan alla maskrosor. Det här låter ju jävligt kryptiskt, men om nån hänger med fortfarande så tror ni att det handlar om två människor. Det gör det inte, det handlar om tre. Kanske till och med fyra eller fem. Men inte ens alla de vet hela sanningen. (Kanske gör inte jag heller det? Vem vet vad folk hittar på i hemlighet?)
Hä, nu känner jag nog att det blev lite övertydligt i stället. Så nu slänger jag in lite blahaskit i ovanstående stycke...
Om nån hittar den här bloggen kommer de knappast följa den... vafan var det där, liksom?
Anyways, det var konstigt, men det blir bra nu.
Förresten äter jag igen. Så mycket för den inspirationen av anorexia-artikeln...
Jag skyller på vädret. Man kan inte banta när det regnar - det är helt enkelt för deprimerande.
Some serious squeazing hos Joe ikväll, najs najs. Jag gillar alla igen.
När jag träffade Chici och Rafe på HM undrade jag om Rafie och jag hade samma killsmak, och så kontrollerade jag med det sexigaste jag kunde komma på just då: skrynklig men snyggt sittande vit skjorta, kostymbyxor och hängslen. Rafie höll med om att det var jättehett, men det är inte poängen.
Poängen lyder: gissa vad Max hade på sig idag...? (förutom skrynklet)
Tysken über alles! Eller i alla fall über Rafael och mig!
Det funkade ju med dagboken - nu skriver jag varje varje varje dag. Nästan jämt. Och dessutom skriver jag rätt duktigt om intressanta saker, typ vad Rafael sa efter maten och vad jag tycker om nya baslåten.
OM NÅGRA TIMMAR SKA JAG STÅ PÅ SCEN OCH SPELA!!
Liksom, jag! Aaaah! Jag har övat på låten EN (1) gång med bandet, och då fattades två människor.
För att halvcitera Against Me!: May Kurt Cobain turn in his grave, and Les Paul kiss my dirty, calloused fingers...
Ahh, nu måste jag lyssna på Against Me!... jag älskar dem jättemycket, verkligen, och det är skönt. De är typ det enda bandet som jag älskar bara alldeles av mig själv, och jag brukar tänka att det bara är jag som riktigt ser det underbara med dem. Folk brukar ha svårt för dem, för han sjunger rätt knasigt (jag VILL inte säga dåligt), och de kan få ryck och spela röven av sig ibland, och även om texterna är helt underbara är det inte alltid man hör det... men jag ibland blir jag nästan gråtfärdig. Jag tror jag har fattat vad bror Bosson snackar om när han ser extatisk ut och säger "känsla!".
Tror att det är bra igen, efter igår känns allt som det var för ett tag sen. Man tycker kanske att det borde gått framåt, och det gjorde det, men efter det där krabbet så blev det typ en avgrund mellan. Jag kommer ju inte ihåg alls. Som om det var i början av PDP igen, liksom. Nu är allt tillbaka på den-här-våren-nivå i alla fall. Innan alla maskrosor. Det här låter ju jävligt kryptiskt, men om nån hänger med fortfarande så tror ni att det handlar om två människor. Det gör det inte, det handlar om tre. Kanske till och med fyra eller fem. Men inte ens alla de vet hela sanningen. (Kanske gör inte jag heller det? Vem vet vad folk hittar på i hemlighet?)
Hä, nu känner jag nog att det blev lite övertydligt i stället. Så nu slänger jag in lite blahaskit i ovanstående stycke...
Om nån hittar den här bloggen kommer de knappast följa den... vafan var det där, liksom?
Anyways, det var konstigt, men det blir bra nu.
Förresten äter jag igen. Så mycket för den inspirationen av anorexia-artikeln...
Jag skyller på vädret. Man kan inte banta när det regnar - det är helt enkelt för deprimerande.
Some serious squeazing hos Joe ikväll, najs najs. Jag gillar alla igen.
När jag träffade Chici och Rafe på HM undrade jag om Rafie och jag hade samma killsmak, och så kontrollerade jag med det sexigaste jag kunde komma på just då: skrynklig men snyggt sittande vit skjorta, kostymbyxor och hängslen. Rafie höll med om att det var jättehett, men det är inte poängen.
Poängen lyder: gissa vad Max hade på sig idag...? (förutom skrynklet)
Tysken über alles! Eller i alla fall über Rafael och mig!
yes yes yes
Jag gillar mitt liv just nu.
Jag har liksom aldrig haft så mycket vänner, mest hängt med folk i skolan och så, och mamma och pappa brukade ägna hela sommarlovet åt att tjata på mig att ringa nån kompis och sluta läsa... (jag ringde aldrig för jag trodde att alla hatade mig.) Och nu så bara WHABAM och så har jag massa polare. Fatta grejen: jag kan välja på saker att göra ikväll. Det har typ inte hänt nånsin.
Gymnasiet är det bästa som har hänt mig.
(Jag tror jag sa så om högstadiet också, men detta är ännu bättre.)
Nej, vänta, IB är det bästa som hänt mig. (eller kanske inte bästa... men... äh.)
Igår alltså: en lektion, datakunskap, jag letade muffinsrecept. Sen hade vi lunch och jag slängde en potatis på Mike, han blev inte glad, men jag tror att han gjorde nåt för att förtjäna det. Och sen skulle vi skejta men vi drog hem till Joey och bakade matmuffins och kollade på Brokeback Mountain (Rafie valde) och så hade vi lite gay pile i hennes säng.
Sen ner till sjön och feting picknick, SÅ MYCKET KAKOR. Jag trodde att jag skulle spy ett tag (fast det var nog mest för att jag låg ihopklämd mellan britten och kroaten och de boinkade på min mage, precis efter 400 varv i slänggungan).
Sen skulle jag bara hänga med hem till Joe igen ett tag, men det var roligt där, så det blev sent, och då var det ju ingen idé att gå hem. Alla campade i vardagsrummet i en liten bäddsoffa. Fetaste humorn framåt sextiden:
Max - Min systersäger inte knöla ihop, hon säger knulla ihop... (Max syster är liten och tysk, så hon får)
*asg*
Joey - Men Fluff, knulla ihop dig lite!
Fluff - Men jag kan knulla upp mig här! *lägga sig mellan Max och Joe*
Max - Men nu blir jag alldeles utknullad!
Joey: Away fucked! You're fucked away!
*asg*
Max - Suck my lederhosen.
Chici the sausage hunter var också där men hon blev inte pepp förräns vi skulle försöka sova. (Det gick inget vidare kan jag ju säga.)
Dagens IB-skämt:
Biased - bi-assed
"Every single one of you is biased!"
"Yeah, I admit, I have two asses..."
Men det är inte bara IB som är bra! Ikväll ska jag på fancy pants-party med esteterna!
Jag tror att de har adopterat mig som maskot. Det är mys.
Förresten älskar jag Irland och irländare och speciellt deras musik och dialekt och allt annat med dem.
Förutom när de inte har potatis och är hungriga.
Jag har liksom aldrig haft så mycket vänner, mest hängt med folk i skolan och så, och mamma och pappa brukade ägna hela sommarlovet åt att tjata på mig att ringa nån kompis och sluta läsa... (jag ringde aldrig för jag trodde att alla hatade mig.) Och nu så bara WHABAM och så har jag massa polare. Fatta grejen: jag kan välja på saker att göra ikväll. Det har typ inte hänt nånsin.
Gymnasiet är det bästa som har hänt mig.
(Jag tror jag sa så om högstadiet också, men detta är ännu bättre.)
Nej, vänta, IB är det bästa som hänt mig. (eller kanske inte bästa... men... äh.)
Igår alltså: en lektion, datakunskap, jag letade muffinsrecept. Sen hade vi lunch och jag slängde en potatis på Mike, han blev inte glad, men jag tror att han gjorde nåt för att förtjäna det. Och sen skulle vi skejta men vi drog hem till Joey och bakade matmuffins och kollade på Brokeback Mountain (Rafie valde) och så hade vi lite gay pile i hennes säng.
Sen ner till sjön och feting picknick, SÅ MYCKET KAKOR. Jag trodde att jag skulle spy ett tag (fast det var nog mest för att jag låg ihopklämd mellan britten och kroaten och de boinkade på min mage, precis efter 400 varv i slänggungan).
Sen skulle jag bara hänga med hem till Joe igen ett tag, men det var roligt där, så det blev sent, och då var det ju ingen idé att gå hem. Alla campade i vardagsrummet i en liten bäddsoffa. Fetaste humorn framåt sextiden:
Max - Min systersäger inte knöla ihop, hon säger knulla ihop... (Max syster är liten och tysk, så hon får)
*asg*
Joey - Men Fluff, knulla ihop dig lite!
Fluff - Men jag kan knulla upp mig här! *lägga sig mellan Max och Joe*
Max - Men nu blir jag alldeles utknullad!
Joey: Away fucked! You're fucked away!
*asg*
Max - Suck my lederhosen.
Chici the sausage hunter var också där men hon blev inte pepp förräns vi skulle försöka sova. (Det gick inget vidare kan jag ju säga.)
Dagens IB-skämt:
Biased - bi-assed
"Every single one of you is biased!"
"Yeah, I admit, I have two asses..."
Men det är inte bara IB som är bra! Ikväll ska jag på fancy pants-party med esteterna!
Jag tror att de har adopterat mig som maskot. Det är mys.
Förresten älskar jag Irland och irländare och speciellt deras musik och dialekt och allt annat med dem.
Förutom när de inte har potatis och är hungriga.
